Idag har jag gjort som planerat, och bakat cookie dough cake balls. Mycket goda blev dom. Men jag tycker faktiskt att det är roligare att baka än att äta efteråt. Därför halverade jag receptet som jag använde, det brukar jag göra. Bättre att baka mindre satser av olika saker isåfall! 




Cookie dough cake balls ca 15 st:

50 g smör
0,75 dl florsocker
1 msk kaffe (om ni har, för extra smak)
ca 1,75 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
100g choklad (jag använde marabou)

Vispa smör och socker mjukt, tillsätt kaffet. Rör i mjöl och vaniljsocker. Om man vill så kan man finhacka lite mörk och ljus choklad och ha i degen. Rulla sedan till små bollar. Låt degbollarna vila i frysen i 1-2 timmar. Smält sedan chokladen och doppa de frysta bollarna i den. Om man vill så kan man sedan dekorera med tex strössel, kokos eller krossade nötter.

Baserat på receptet härifrån.




Det blev ganska så mycket smält choklad över när jag hade doppat alla bollar, så därför så blandade jag chokladen med massa kokos så att det blev kokoschoklad-godis. Sån där som finns bland naturgodiset ni vet?

Gud vilka tråkiga inlägg jag skriver nuförtiden, alltså verkligen.

Kan iallafall berätta att jag gick upp ganska tidigt idag och åt en god söndagsfrukost med ägg, kaffe och hemgjord macka. Mamma åkte iväg på lite längdskidåkning och jag tänkte gå ut på en skön morgonpromenad med lite musik i öronen. Kan inte bli bättre just nu.

Senare idag så ska jag och mamma ut på några ärenden, och jag tänkte även plocka fram symaskinen och sy upp lite kläder osv. Ikväll är det bästa tv-kvällen också! One tree hill, solsidan och no ordinary family. Det blir bra det!

Vi hörs senare hörni. ♥

Den här filmen blev det att kika på ikväll. En rätt så bra film, dock inget man ser flera gånger. Men jag måste säga att Kristen Stewart gjorde sin roll grymt bra. Sedan så tycker jag att handlingen var ganska intressant.

Welcome to the rileys får 6,5/10 av mig!

Först nu slog jag på datorn, och kan äntligen blogga lite. Direkt när jag kom hem från skolan åkte jag och syrran och handlade, och kikade även på lite annat. Sedan så blev det födelsedagsmiddag för mig, bättre sent än aldrig. Vi åt Paolo Robertos köttbullar med penne och tomatsås. Receptet var med i Robinson förut. Sjukt gott. Till efterrätt serverades min egna gino som jag kan skriva recept på senare!

Nu ska jag kika lite bloggar och sedan lägga mig i sängen och se på en film. En riktigt skön fredagskväll var precis vad jag behövde. Puss på er!

---

Penne med stora köttbullar i tomatsås

Antal portioner: 4

500 g penne eller annan kort pasta

Tomatsås
375 g passerade tomater
375 g krossade tomater
3 msk olivolja
1 st gul lök, delad i halvor
1 st vitlöksklyfta, lätt krossad
1 dl rödvin
2-3 st basilikastjälkar
1 nypa socker, ca 0.5 tsk
1 tsk salt

Köttbullar
350 g köttfärs
2 dl brödsmulor/små, små bitar av dagsgammalt bröd
1.5 msk vatten
2 st ägg
1 dl parmesanost
3 msk persilja, finhackad
1 msk olivolja
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
2 dl solrosolja till stekning

Till servering
2 msk Parmesanost, färskriven

Gör så här

1. Koka upp lättsaltat pastavatten under lock i en kastrull under tiden som tomatsåsen tillreds.
2. Lägg ner pastan så att den är färdigkokt, "al dente", samtidigt som tomatsåsen är klar.
3. Koka pastan enligt anvisningen på förpackningen och låt den rinna av i ett durkslag.

4. Tomatsås
Värm under tiden olivolja i en kastrull, tillsätt gul lök och vitlök och fräs dem 3–4 minuter utan att de tar färg.
5. Häll i tomater och vin, tillsätt basilika, socker och salt. Koka såsen under tiden som köttbullarna tillreds.

6. Köttbullar
Häll brödsmulorna i en skål, skeda över lite vatten och rör om.
7. Lägg i köttfärsen och rör i ägg, parmesanost, persilja, olivolja och smaka av med salt och peppar.
8. Rör samman allt och forma sedan färsen till stora köttbullar, ca 12 stycken.
9. Under tiden pastan kokar, hetta upp solrosolja i en stekpanna.
10. Fritera köttbullarna runt om i ca 5 minuter. Vänd dem med två matskedar så att de får fin stekyta runtom.
11. Lyft över köttbullarna på hushållspapper och låt dem rinna av någon minut.
12. Ta upp lök och vitlök ur tomatsåsen.
13. Lägg försiktigt ner köttbullarna och låt dem puttra i såsen några minuter.

Kul att man har fått ett nytt stjärntecken. Kul att man har läst horoskopet för att vara stenbock hela livet, och nu är man helt plötsligt skytt. Värdelöst. Coolt för dom som får det nya stjärntecknet dock, bli ormbärare bara sådär.

Här har ni artikeln: http://www.aftonbladet.se/wendela/article8406104.ab


Fakta: Så ser ditt riktiga horoskop ut:

Stenbocken: 20 januari till 16 februari.
Vattumannen: 16 februari till 11 mars.
Fiskarna: 11 mars till 18 april.
Väduren: 18 april till 13 maj.
Oxen: 13 maj-21 juni.
Tvillingarna: 21 juni till 20 juli.
Kräftan: 20 juli till 10 augusti.
Lejonet: 10 augusti till 16 september.
Jungfrun: 16 september till 30 oktober
Vågen: 30 oktober till 23 november.
Skorpionen: 23 november till 29 november.
Ormbäraren: 29 november till 17 december.
Skytten: 17 december till 20 januari.

Sitter här nyduschad och ska hugga in på min mini ben & jerrys. Dagens höjdpunkt!

Hade svårt att komma upp ur sängen imorse, var extremt trött hela dagen idag, och slutade sent. En väldigt dryg dag med andra ord. Fredagen närmar sig iallafall.

Vad ska man göra nu?
Plugga till biologiprovet imorgon, installera nya högtalarna, se på glee, se på one tree hill, duscha eller bara vila? Hmm..

Strax så blir jag upphämtad och då åker jag, emma och amanda och käkar thaimat. Typ födelsedagsmiddag för mig, hihi. Gulliga dom är. Sen tar vi en promenix hem när vi har ätit. Finfin kväll! :)


Snodde bilden från Amandas blogg. Vi bestämde oss för att ha spelkväll igår! Haha typiskt oss, men roligt har vi alltid.

• Äta frukost
• Duscha
• Se på innebandy (jonathan)
• Yoga 90 min
• ???
• Plugga lite
• Ut och äta med mina bruds

Så jag hör väl av mig senare! Puss så länge.

Jag måste vara helt ärlig nu. Jag kan faktiskt inte förstå hur en frisk människa kan leva utan träning. Jag kan liksom inte sätta mig in i hur någon kan tycka det är riktigt psykiskt jobbigt att träna. För jag har ingen aning om hur det känns. Jag är en människa som bokstavligen inte kan leva utan träning. Det är som en drog för mig, jag får världens abstinens om jag av någon anledning inte kan träna.

Men egentligen är det ju faktiskt ganska bra att ha det som jag. För jag är alltid medveten om att jag aldrig kommer sluta träna. Då vet jag ju också att jag aldrig kommer bli en sån person som i extrem motgång måste pallra sig till gymmet. Jag kan utan problem hoppa över att träna om jag inte orkar någon dag i veckan, för jag vet att lusten kommer tillbaka lika fort som den försvann. Känslan efter hård träning är obeskrivlig!







Av alla möjliga träningssätt som finns i världen, så borde det väl finnas något för alla?

Nu är det bara 6 dagar kvar tills det är dags att fylla år igen. Här har ni några ganska gamla bilder som visar lite hur jag såg ut för ett och två år sen. Så få höra nu, har mitt utséende förändrats?


December 2008 och mars 2009


Januari 2010


Januari 2011

Själv känner jag knappt igen mig själv. Inte på något vis.

Jahapp, det här får bli en sån där "dålig bloggdag" som jag kallar det. Skolan har dragit igång igen, och jag kan redan nu känna hur kämpigt det kommer bli den här vårterminen. Har redan massa prov inplanerade. Första provet har vi redan nästa vecka liksom, mjukstart in my ass. Jag föredrar helt lov-rutinerna framför dessa.

Snart blir det lite käk och ikväll är det träning. Pusss så hörs vi!

Nu tänkte jag berätta en sak om mig, som ni förmodligen inte vet.

Jag är nämnligen en tjej som nästan alltid har höga förhoppningar på saker och ting. Det kan vara en positiv egenskap, men samtidigt väldigt negativ. Att hoppas på något bra gör att man bli extremt glad och förväntansfull. Men om något inte lever upp till förhoppningarna kan man lätt bli besviken. Positivt och negativt alltså.

Ska jag på till exempel olika musikevents eller partyn så försöker jag att inte hoppas på för mycket. Men jag misslyckas oftast. Innerst inne vill jag så gärna att det ska bli roligt, och ska jag vara ärlig så har jag nästan aldrig blivit besviken. Jag och mina bästa vänner är nämnligen som magneter och lyckas nästan alltid träffa nya människor. Det är oftast det som gör att jag aldrig behöver bli besviken. Men det är också det som kommer göra att jag blir mer besviken om något inte lever upp till mina förväntningar.

Däremot känns det som ett problem, för jag har även väldigt höga förhoppningar om min framtid. Mitt liv. Jag planerar ganska mycket, och det känns så otroligt viktigt för mig att mitt liv blir händelserikt, roligt och spännande. Jag vill så gärna flytta utomlands, ha ett varierande och roligt jobb och samt få någon snygg och trevlig pojkvän. Jag vill att det ska hända saker! Ni hör ju själva. Vissa saker är faktiskt väldigt svåra att få till verklighet. Jag är rädd för att jag aldrig kommer lyckas med vad jag vill, och för att jag kommer bli så otroligt missnöjd. När livet börjar rinna ut så vill man inte känna känslan att man kunde ha gjort mer.

Det finns med- och det finns motgångar. Men jag kommer aldrig ge upp.

Idag avslutades lovet med en heldag i skidbacken! Underbart att åka skidor igen. När jag kom hem myste jag under en filt med en kopp kaffe och ett glas smoothie. Nu har jag nyss duschat och är helt slut i kroppen. Anar även att träningsvärken är påväg. Kommer somna gott ikväll! Men det är bara bra då det är dags för skola imorgon. Men detta var minst sagt ett bra avslut på ett mycket trevligt jullov. :)

Nu har jag nästan till 100% bestämt mig för att lägga av med fotbollen. Jag känner liksom inget intresse längre. Laget kommer bli sisådär i år och jag har inte lust att byta heller. Dessutom känner jag att fotbollen tog upp så mycket tid på sommaren, tid som jag vill ägna åt andra saker. Nu kommer jag sköta träningen på egen hand på sommaren och det känns hur bra som helst! Kommer förmodligen bli springturer, promenader, styrketräning och lite skönträning i form av tex yoga. Nu ska jag liksom börja ta tag i saker, och göra sådant som jag länge har funderat på. Tiden rinner ju iväg och det här året ska jag bestämt hinna med.

Ikväll ska jag faktiskt gå på ett 90 min yogapass. Det ska bli riktigt spännande att se hur det är. Det känns som jag ändrar mina träningsvanor helt här! Men jag gillar det, haha.

Funderar på om det är dags för en liten uppdatering i kameraväskan...

Nikkor 50mm 1,4 ska tydligen vara ett riktigt bra objektiv. Kostar lite över 3000. Tror inte det är så stor skillnad från mitt 1,8 objektiv som jag har nu. Men jag blir galen på att man bara kan fokusera manuellt med det till min kamera. Så jag kanske säljer det om jag kan.

Vad tror ni, något att slå till på kanske?

Nej kanske man ska gå och lägga sig nu? Bäst att flytta tillbaka dygnet några timmar nu. Skolan börjar ju nästa vecka, och jag kan redan känna ångesten komma smygande. Som tur är väntar iallafall några roliga dagar framför mig denna vecka. Imorgon blir det en dag med mamma i falun, på onsdag blir det en dag i skidbacken med syrran, och torsdag-lördag så är jag i Stockholm. Shoppar lite kanske? 

Bloggningen kommer väl bli lite sisådär, men jag ska försöka uppdatera när jag kan. Nu ska jag bara kolla lite bloggar och borsta tänderna innan jag går till sängs. Godnatt på er!

Nu på lovet så har man ju all tid i världen att göra goda frukostar/bruncher. Och jag som älskar frukost brukar passa på att sega mig riktigt rejält. Idag gjorde saftiga frukostmuffins med äpple, kanel och kardemumma. Helt nybakta tillsammans med ett kallt glas mjölk blev nog den godaste frukosten på länge.

Det som är bra med dessa muffins är att det går skapligt fort att göra, man blir mätt och dom är inte allt för onyttiga heller.




För ca 8 stora, eller ca 12 små muffins

2 ägg
1 dl råsocker (vanligt socker funkar)
1dl lättmjölk
0.5 dl is kallt vatten
50 gram smält smör
1.5 dl vetemjöl
1.5dl grovt rågmjöl (jag tog dinkel)
0.5 dl havregryn
1 tsk bakpulver
1 nypa salt
0.5 tsk malen kardemumma
0.5 tsk vaniljsocker
2 st Äpplen
Kanel
Mer råsocker

Gör så här:

Sätt ugnen på 225 grader. Vispa socker och ägg pösigt och fluffigt. Häll i mjölken och smält smör och blanda. Blanda alla torra ingredienser och vispa ner i äggsmeten. Fördela i valfria formar. Jag tog vanliga bullformar. Klyfta äpplena, vänd dem i kanel och stick ner dem djupt i muffinsarna. Strö över lite extra kanel och råsocker för en knaprig yta. Grädda i ca 20 minuter. Känn på dem med en sticka efter 15 minuter. Om de är helt torra kan du ta ut dem då isället!

källa

Jag tänker göra som alla andra. Jag tänker skriva en liten summering av året 2010. Kan börja med att berätta att året har varit väldigt hit och dit. Vissa saker har fallit på plats, medan andra har lossnat helt.

Vintern var nog den kallaste jag någonsin har upplevt. Pinade mig själv och cykla till skolan varenda dag, även om mina kinder blev så gott som kritvita. Men jag fick mig en liten paus då jag drog till Gran Canaria andra veckan i februari. Det var helt fantastiskt där. Jag njöt varenda sekund.
Våren drog förbi fort, och jag minns faktiskt inte speciellt mycket. Kunde dock pusta ut och tacka mig själv för att jag klarat mig en hel vinter utan att få magsjuka, min hemska fobi. Jag kommer ihåg att vi åkte på ett första läger med konfirmationen, och att det inte alls var som jag hade tänkt mig. Jag var även i Åre och åkte skidor, och på innebandycup i Örebro. Som vanligt så tränade jag ju mycket, och det var nog då i våras som jag var som starkast. Veckorna innan sommarlovet var jag faktiskt skoltröttare än jag någonsin har varit.
Sommaren var något jag hela tiden väntade på, och vissa händelser blev till och med bättre än jag från början hade hoppats. Nu när jag tittar tillbaka, så kan jag inte förstå hur jag hann göra så mycket olika saker på två månader. För aldrig har jag haft en så uppbokad sommar som den var. Jag konfirmerades, spelade dalecarlia, hade årets bästa vecka på peace & love, åkte på en kall och blöt fotbollscup i Kalmar, spenderade sköna dagar ute i nya stugan och mycket, mycket mer! Det bästa är, att jag ångrar ingenting.
Hösten har verkligen rent ut sagt bara varit jobbig. Jag miste en av de viktigaste personerna i mitt liv, och det tar på en. Självkänslan låg nära noll och jag blev bara kaos tillslut. Hela tiden var det massor i skolan och jag bara väntade på att tiden skulle flyga förbi. Det gjorde den också.

Jag kan inte säga mer än att året har varit blandat, men helt okej. Det började bra, men slutade ostadigt. Jag ska försöka göra saker bättre nu, men sanningen är att saker inte bli enklare bara för att det blir ett nytt år. Det är ingenting som förändras egentligen, bara siffran i kalendern och människors sätt att försöka glömma och börja om. Det är en natt, och folk ger sig själv löften som dom tror sig ska lyckas hålla. Jag har iallafall gett mig själv ett löfte. Inget nyårslöfte, utan bara ett löfte som jag måste hålla. För att jag behöver det.